Men det finns samtidigt skillnader mellan de två länderna när det gäller hälsotillstånd, behandling och livsstil: Sverige är nummer fem och Danmark nummer 25 på listan över de 34 OECD-länderna. I Danmark är livslängden två och ett halvt år kortare än i Sverige och en av lägsta i Europa. Denna skillnad gäller också Öresundsregionen, där livslängden i Skåne är drygt 81 år medan den i Region Hovedstaden och Region Sjælland är omkring 78 år.

Därtill kommer skillnaden mellan könens livslängd. Män lever på bägge sidor av Öresund fyra-fem år kortare än kvinnor och skillnaden i könens livslängd är störst på den danska sidan. I den danska delen av Öresundsregionen kan män i Köpenhamn bara räkna med att bli 74 år mot 77 år i Nordsjælland där man har den längsta livslängden. I Skåne hittar man den lägsta livslängden för män i Perstorp (77 år) och i Malmö (78 år). Om man vill säkra sig ett längre liv ska man bosätta sig i Båstad där mäns livslängd är 82 år i genomsnitt.

I genomsnitt har en öresundsmedborgare en livslängd på 79 år med ett spann från 77 i Köpenhamn till 84 i Båstad.

Medellivslängden stiger för närvarande generellt snabbt. På bara fyra år (från 2006 till 2011) har medelivslängden på båda sidor av Öresund stigit med 0,8 år, lite snabbare på den danska sidan och lite snabbare för männen.

Läkarkapaciteten är någorlunda lika i de två landsdelarna, men det finns fler läkare per invånare öster om Öresund än väster om. I Region Sjælland finns det 2,5 läkare per 1.000 invånare, medan det i Skåne finns 3,4. Det omvända är förhållandet med antalet sjukhussängar: I Region Hovedstaden finns det 3,4 sängar på 1.000 invånare mot 2,8 i Skåne, vilket dock är en aning högre än på riksplanet i Sverige.

Invånarna i Öresundsregionen går i genomsnitt till läkare 6,1 gånger om året. Bakom denna siffra gömmer sig dock en markant skillnad i frekvens, om man jämför de två landsdelarna i Öresundsregionen: Danskarna går mer än dubbelt så ofta till läkaren som svenskarna, även om jämförelsen är behäftad med en viss osäkerhet; se faktaruta. Jämförelsen haltar på grund av att svensk statistik för läkarbesök inte är så omfattande som den danska. Data för sjukvårdsbesök är mer omfattande och jämförbara. Totalt görs det årligen 7,3 sjukvårdsbesök per invånare i Öresundsregionen och flest på den danska sidan.

Tandläkarbesök är också en vanligare företeelse på den danska sidan än på den svenska, eftersom de danska öresundsmedborgarna går dubbelt så ofta till tandläkaren som skåningarna. I bägge länderna betalar medborgarna en betydande del av sina tandvårdskostnader. Sammantaget är det betydligt dyrare att vårda sina tänder i Danmark än i Sverige. Se också faktaruta.

Omfattningen av sjukhusvården är betydligt större i Danmark än i Sverige. I Öresundsregionen ligger invånarna i Region Sjælland oftast på sjukhus eftersom det under 2010 var 287 inläggningar per 1.000 invånare mot blott 158 i Skåne. I gengäld är inläggningstiderna kortare i Region Hovedstaden och Region Sjælland än i Skåne: i genomsnitt 4,4, 3,9 och 5,6 dagar. Antalet dagar på sjukhus per invånare är lite större väster än öster om Öresund.

Faktabox om hälso- och sjukvårdssystemen

Behandlingsresurser, struktur och registrering är vitt skilda i Danmark och Sverige. Därför finns det en rad svårigheteer och förbehåll av jämförelser över Öresund när det gäller antalet läkare och sjukhusplatser, konsultationer och inläggning på sjukhus.Se även Nomesko: http://nomesco-da.nom-nos.dk/

Båda ländernas hälso- och sjukvårdssystem är i grunden uppbyggda på samma välfärdsideal och har många likheter, men i Danmark används ett system med privatpraktiserande läkare och läkarhus, medan läkarna i Sverige oftast är knutna till sjukhus och vårdcentraler.

Nästan alla kontakter med den offentliga hälso-och sjukvården i Danmark registreras som läkarkontakter på grund av avräkningssystemet. I Sverige registreras vissa konsultationer däremot som kontakter med annan sjukvårdspersonal än läkare, det gäller till exempel barnavårdscentraler.

Ett bättre jämförelseunderlag är därför hälso- och sjukvårdsbesök, som inkluderar registrering av alla former av hälso- och sjukvård, inklusive psykiatrisk behandling (men exklusive tandläkarbesök).

Inom den danska hälso- och sjukvården genomförs mycket behandling polikliniskt och patienter skrivs ut mycket snabbt. Sjukhusens fördelning efter specialiteter har betydelse för var patienterna blir behandlade. En del patienter läggs in på ett lokalt sjukhus för utredning, sänds därefter till ett större sjukhus för behandling och till sist tillbaka till det lokala sjukhuset. Det ger fler inläggningar med relativt kort varaktighet. Därtill kommer att snabba utskrivningar i Danmark kan betyda flera kortvariga återinläggningar.

I Sverige har patienterna i regel en längre vistelse på ett och samma sjukhus.

I siffrorna för Region Hovedstaden ingår patienter från resten av landet som är inlagda för specialistvård på Rigshospitalet.

Läkarbehandling är gratis i Danmark medan man i Sverige betalar för läkarbesök och sjukhusvård. Priserna fastställs regionalt och är i regel ett par hundra kronor.

I både Danmark och Sverige betalar medborgarna i allmänhet för tandläkarvård. I Danmark subventioneras allmänna behandlingar som tandhygien med ett mindre bidrag, medan dyra behandlingar inte subventioneras; i gengäld har många medborgare en privat sjukvårdsförsäkring som i viss mån reducerar utgifterna för tandläkarbehandling. I Sverige får medborgarna ett mindre grundbidrag och dessutom 50 procent i bidrag för dyra behandlingar. Därtill kommer att tandläkarbehandling generellt är billigare på den svenska sidan än den danska.

På bägge sidor av Öresund görs löpande en omfattande kartläggning av befolkningens hälsa och levnadsvanor med hjälp av enkätundersökningar. För en rad parametrar är data dessvärre inte direkt jämförbara, det gäller till exempel alkoholvanor.